Isa

När jag är i en svacka och när jag känner att det inte finns någon utväg kan jag längta efter det enkla livet, den trygga vardagen. Jag längtar efter att kunna åka och storhandla mat, städa i mitt egna hem och sitta i min egna soffa på kvällarna och mysa med min kära. Jag längtar till den tiden. Men jag är en rastlös person i själen. Jag menar inte att jag inte är nöjd med det trygga, det enkla. Jag älskar det enkla det trygga...men bara för en tid.

Sedan känner jag för att bryta upp och känner rastlösheten komma över mig.

Jag kan se tillbaka ända till min ungdom att mitt flyttande, mitt konstanta kringflyttande har gjort mig till den person jag är idag. Jag gillar förändring och kommer nog alltid att göra det.

Jag är så glad och tacksam att jag har haft min själsfrende med mig i allt detta. Vi är av samma skrot och korn.

Han är min stöttepelare och trygghet.

 

Så nu efter lite mer än en veckas vistelse på landet är jag glad att snart få komma in till civilisationen ett tag.

Först så ska jag göra nånting av denna lördag.