Isa

 Efter en rolig men otroligt tuff vecka med nya intryck och hårt arbete var jag helt utpumpad när fredagskvällen kom. Mina känslor var all over the place. Tänkte att det skulle bli skönt att komma hem och bara vara. Det var en lugn och skön fredagskväll men när natten till lördagen kom var det bara tomt och ensamt. Älskling var inte hemma och kommer inte hem förrän på onsdag. Lördagen var jobbig och huvudvärk på det var ingen hit.

Söndagen gick lite bättre och jag kände mig som mig själv igen.

 

När dalen är djup känns det som man aldrig kommer orka gå upp mot toppen.

 

 

När jag står på bergets topp
När jag går i den djupaste dal
Finns det inget på denna jord
Som jag inte kan klara av

Om du finns hos mig, om du tror på oss
Ge mig din hand, med dig vid min sida
Klarar jag allt, klarar jag allt

När dom vänder mig ryggen, när människor blir små
När vägen är mörk ska jag fortsätta gå
För med dig är jag modig, jag är den jag vill va’
Och hur det än blir nu är allt som det ska

 

En av de bästa av sångerskor Sarah Dawn Finer både hjälper mig och stjälper mig med sina vackra känslosamma sånger.

 

 

Dippen ner i dalen var kort men jobbig. Nu känner jag mig fit for fight inför resten av veckan. Det är lite så jag är, jag gillar inte att erkänna mina svackor och försöker ta mig ur den så fort det går och försöker tänka positivt.

 

Ikväll blir det en tidig kväll för imorn är jag en early bird. 

Lika bra att gå och lägga mig redan nu, hihi :-)