Det var en pärs...
I torsdags kväll kom jag äntligen hem efter en lyckad dag i storstaden. Längtade att få komma innanför dörren och sätta mig i soffan. Jag hade gått hit, jag hade gått dit, min hjärna var slut efter mycket hjärngympa. Det blev en välbehövd paus hos en god vän med hennes fina son. Det är härligt när man har gamla vänner som alltid kommer vara goda vänner trots att man inte träffats så mycket sen sist. Sist var vi unga och fnittriga och gick igenom tonårsrevolten tillsammans. Nu är vi snart fyllda 30 och får hoppas att vi kommer gå igenom 40 års revolten tillsammans, haha :-)
Hem kom jag tillslut, trots att SJ bökade med förseningar så kom jag hem, med ömmande ben efter mycket promenerande i inte så promenadvänliga skor.
Vaknade upp på fredagen med en fruktansvärd värk i magen (en sån värk som bara kvinnor får) och en huvudvärk som inte går att beskriva med ord. Väntade på ett viktigt telefonmöte och hoppades innerligt på något sätt att dem inte skulle ringa. Sängliggandes hela dagen med denna utsikt.
Så mitt i alltihop ringde telefonen...hur ska detta gå...efter samtalet kom jag knappt ihåg vad som blev sagt, men vi får hoppas på att jag uttalar mig bättre när jag pratar i sömnen :-)
Fredagkvällen blev en rejäl fredagsmys kväll, efter mina dagar som gick så var jag värd det.
Nu ska jag inta en kopp kaffe och sedan kila ner till stan för att inhandla lite nödvändigheter och sedan blir det träff med goda vänner. En härlig lördag och solen skiner!
Kommentarer
Trackback
